Metoder som bevisligen minskar självmorden

Helena Rådbo är doktor i folkhälsovetenskap. Hon har skrivit en avhandling på uppdrag av Banverket eftersom ungefär 50 personer om året dör genom så kallade järnvägssuicid. Det är inte bara den döde och anhöriga som drabbas, samhället förlorar skatteinkomster och lokförare kan länge plågas av psykiska besvär.

Helena Rådbos avhandling fokuserar på vad Banverket kan göra för att förebygga självmord. Information om förbud att vistas på spår måste bli tydligare. Det ska också vara svårare att komma upp på spåren, tillgängligheten på många platser bör minska. Oftast sker självmord inte från perrongerna utan på enskilda platser där man inte uppmärksammas. De som försöker ta sitt liv inväntar ofta tåg vilket kan ge larmsystem möjlighet att uppmärksamma personen och skicka meddelande till exempelvis väktare.

Kameror har visat sig effektiva. I Skåne har självmord framför tåg nästan halverats sedan sådan övervakning kom upp. Från sjutton självmord 2003 till nio 2006. Bättre samordning med SOS-alarm och att allmänheten uppmärksammar vad som sker vid spåren och larmar, kan också rädda liv.

Bättre samordning räddar liv
I Jönköping har Räddningstjänsten, polisen, psykiatrin, socialtjänsten och SOS-alarm genomarbetade samordningsmöjligheter när någon misstänks försöka ta sitt liv. Ett exempel är när en flicka på permission från en psykiatrisk klinik ringde hem och berättade att hon nu skulle kasta sig framför tåget. Mamman ringde kontaktpersonen på den psykiatriska kliniken som i sin tur ringde SOS-alarm som ringde tågförarna. Det fanns tre tåg som kunde vara möjliga och alla tre varnades. När ett av dem rullade in på Jönköpings station tog en flicka några steg från en grupp på 30-40 människor som väntade vid övergången. Hon gick fram före loket men en polis och en brandman hann fatt i henne och hennes liv räddades.

I snitt gör räddningstjänsten i Jönköpings län en utryckning i veckan när ett suicid hotar. Några år tidigare var den siffran en handfull per år. Under fyra år har samordningsarbetet mellan räddningstjänsten, polisen, psykiatrin, socialtjänsten och SOS i Jönköpings län pågått. Och nu räddas många liv varje år.
- Det är bara så tröstlöst att det ska ta sån tid för bra projekt att sprida sig till andra delar av landet. Många fler liv skulle kunna räddas med bättre samordning, säger Margit Ferm.

Existentiella samtal
Många äldre behöver samtala om ålderdom, om sucidtankar och om hur de mår. Och det måste ske på ett genomtänkt sätt. Men tabuering om suicid, psykisk sjukdom och ålderdom gör att samtal mellan vårdpersonal och hemtjänst helt kan utebli, med risk för att äldre utvecklar depression och tar sitt liv.

En utbildning till samtalsledare med inriktning på att ge kompetens för att leda existentiella samtal har tagits fram i ett SPES-projekt, med stöd av Socialstyrelsen och det Västsvenska nätverket för suicidprevention, WNS. Utbildningen har visat sig betydelsefull eftersom de studerande lär sig se varningstecken på ångest, depression och suicidalitet. Och de lär sig ställa de frågor som behövs så att livsviktiga samtal kan hållas.

Förbättrad depressionsvård
Kontinuitet är av största vikt när deprimerade patienter ska behandlas. Primärvården i Nässjö har förbättrat vården genom att patienter får möta ett vårdlag som består av en läkare och en sjuksköterska. Dess sätter sig väl in i patientens sjukhistoria och en av dem finns alltid tillgänglig när patienten behöver hjälp. Första gången patienten kommer får han eller hon under en timme information om sjukdomen och vilka möjliga behandlingar som finns. Patienten deltar aktivt för att skapa en vårdplan som skrivs på av alla inblandade. På så sätt får patienten en trygghetskänsla och slipper söka hjälp på flera håll. Tiden för vårdkontakter och sjukskrivningar förkortas, något som alla tjänar på.
- Genom samverkan sluts nätverket kring patienten som blir en aktiv medarbetare. Hon är åter innanför. Detta är praktisk och verklighetsnära suicidprevention, säger Jan Beskow.

Gemensamma insatser i nationella program
I flera EU-länder har nationella program för att förebygga suicid antagits. Bland annat i Finland, England, Danmark och flamländerna Belgien/Holland. Gemensamt för de nationella programmen är att de fokuserar på:
· Förbättrade möjligheter att identifiera sårbara och på att ge deprimerade bättre behandling.
· Minskad tillgång till medel för att ta sitt liv. Till exempel broräcken som är svåra att ta sig över, och järnvägar där man gör det krångligare att ta sig in på spåren.
· Läkemedelsförpackningar kan ofta designas bättre. I Storbritannien har förpackningar som innehåller den farliga tillsatsen paracetamol, som används i vissa läkemedel, fått en mindre storlek. Färre har sedan dess överdoserat.
· Förbättrad rapportering i medier. När medier i exempelvis England utbildats i hur man rapporterar om självmord har självmorden blivit färre.
· Alkohol och drogåtgärder. När alkoholkonsumtionen minskade i Litauen minskade också självmorden.
· Förbättrad tillgång till psykiatrisk vård, och utbildning av vårdpersonal.

Dessutom har det visat sig att speciell planering när sjukhus och fängelser ritas kan minska självmorden, likväl som speciell arkitektur för broar och järnvägar. Forskare i Tyskland har hittat 14 platser vid tyska järnvägar där uppseendeväckande många självmord inträffat. 80 procent av dessa låg i närheten av psykiatriska avdelningar. Den insikten har lett till nya rekommendationer för platser där psykiatriavdelningar byggs.

I England har man låtit psykologer fyra gånger besöka personer som försökt ta sitt liv. Återfallen minskade med 28 procent, mot 9 procent i en kontrollgrupp.

Genom att stödja vårdnadshavare under de första åren underlättar man för barn att få en livslång god psykisk hälsa. Föräldrastödjande program har också visat sig vara effektiva för barns psykiska hälsa. I dessa program får föräldrar lära sig metoder för att lösa konflikter, förebereda barnet på kommande händelser och skapa bättre relationer.