Maria Larssons nollvision
När folkhälsominister Maria Larsson deltar i en debatt med Margit Ferm, språkrör för SPES, och Jan Beskow, professor i suicidologi, i Sankta Birgittas folkhögskola i Växjö 2007, säger hon något som ingen annan i regeringsställning tidigare sagt. På en direkt fråga om hon står bakom en officiell nollvision för att förebygga suicid säger hon.
- Ja, jag står bakom en sådan nollvision.
Ett sus uppstår och spontana applåder hörs. Margit Ferm, som under åratal arbetat för att regeringen måste ha en nollvision, på samma sätt som det finns för trafikdöda, ler stort.
- Det är underbart att höra men förpliktigar också. Att ha en riktning är utmärkt och nu måste vi bestämma hur vi ska ta oss dit.
Tidigare regeringar har vägrat att gå ut på samma sätt som Maria Larsson. Frågan om en nollvision är realistisk eller missvisande har diskuterats.
- Om man har en nollvision för trafikdöda, varför kan man inte ha en för de som tar sitt liv? undrar Margit Ferm.
Jan Beskow säger att det viktiga är att ha en vision som visar på riktningen. Om man sen inte kommer hela vägen så vet man åtminstone vart man vill gå.
Maria Larsson har flera strategier för att minska självmorden. Men trots att hon arbetat som lärare är skolan ett område där åtgärderna är minst sagt blygsamma.
Det nationella programmet för att förebygga suicid
Under många år har föreningar som SPES och även många enskilda politiker ställt krav på att Sverige måste agera bättre för att minska självmorden i landet. Tidigare socialminister Berit Andnor tyckte motsägelsefullt nog att det ”inte bara handlar om att ta fram ett program, det handlar ju också om att göra någonting som verkligen ger resultat.”
Någon nollvision för självmord ville hon inte utlova.
Men några veckor efter att det program som jag och videofotograf Staffan Ahlström gjort, om ungdomar och självmord för Kalla Fakta i september 2004, hade samtliga riksdagspartier lagt en motion om att Sverige måste ha ett nationellt program för att förebygga suicid. I kombination med folkhälsominister Maria Larssons stöd till suicidpreventionen har en stor samling personer inom olika områden under flera år stött och blött underlag till det som till slut kom att kallas: ”En förnyad folkhälsopolitik”. Det dokumentet kom att ligga till grund för delar av Folkhälsopropositionen 2008 som antogs av riksdagen den 5 juni 2008. Vad gäller suicidpreventionen så finns nu nio strategier som ska minska självmorden i Sverige.
”Sammanställning av de nio strategierna
Övergripande vision
Regeringens bedömning: Ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Regeringen har som vision att ingen ska behöva ta sitt liv.
Nio strategier för suicidprevention inklusive regeringens bedömning:
1. Insatser som främjar goda livschanser för mindre gynnade grupper
Regeringens bedömning: Regeringen avser att ge Statens folkhälsoinstitut (FHI), i samråd med Myndigheten för skolutveckling och Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska institutet, i uppdrag att utarbeta ett informationsmaterial om hur man kan förebygga självmordsförsök och självmord bland skolelever. I uppdraget ingår även att ta fram en strategi för hur materialet kan spridas till lärare och annan skolpersonal.
2. Minskad alkoholkonsumtion i befolkningen och i högriskgrupper för självmord
Regeringens bedömning: Regeringen avser att intensifiera insatserna för att minska alkoholkonsumtionen i befolkningen och att fullfölja handlingsplanen mot alkoholskador. Regeringen avser att fortsätta driva frågan om en restriktiv alkoholpolitik inom Europeiska unionen.
3. Minskad tillgänglighet till medel och metoder för självmord
Regeringens bedömning: Det nationella, regionala och kommunala arbetet med att minska tillgången till dödliga metoder och medel för självmord bör fortsätta.
4. Självmordsprevention som hantering av psykologiska misstag
Regeringens bedömning: Regeringen avser att tillsätta en utredare som ska analysera förutsättningarna att skapa en nationell funktion för händelseanalyser och gemensamma utredningar vid självmord.
5. Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
Regeringens bedömning: Det självmordsförebyggande arbetet via hälso- och sjukvården bör fortsätta.
6. Spridning av kunskap om evidensbaserade metoder för att minska självmord
Regeringens bedömning: Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut (FHI) och Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) vid Karolinska institutet bör fortsätta att sammanställa forskningsresultat om metoder som kan minska antalet självmord, göra den tillgänglig samt sprida ny kunskap.
Regeringen avser att uppdra till Socialstyrelsen att initiera i ett projekt i syftet att öka kunskapen i befolkningen om självmord och vart man vänder sig för att få hjälp och stöd samt föreslå hur informationen ska spridas inom hälso- och sjukvården samt övriga samhället.
7. Kompetenshöjning av personal och andra nyckelpersoner i vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik
Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra till Statens folkhälsoinstitut att i samverkan med Socialstyrelsen ta fram förslag på utbildningsinsatser för att höja kompetensen avseende vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik .
8. Händelseanalys av Lex Maria anmälningar
Regeringens bedömning: Samtliga självmord inom hälso- och sjukvården eller i anslutning därtill ska sedan 2006 anmälas till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen bör regelbundet sammanställa och analysera inrapporterade självmordshändelser med resultatåterföring till vård- och omsorgsgivarna.
9. Stöd till frivilligorganisationer
Regeringens bedömning: Regeringen avser att stödja Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES) insatser genom ett organisationsstöd på 500 000 kronor per år under perioden 2008–2010. SPES arbetar dels med att ge stöd och hjälp till anhöriga, dels för att förhindra självmord samt motverka tabubeläggning och fördomar om självmord. Regeringen avser även att stödja paraplyorganisationen SamArbete för Människor i Sorg (SAMS) för upprättandet av ett nationellt kansli genom ett organisationsstöd på 1 miljon kronor per år under samma period. ”
april 17, 2010 den 10:43 f m
När det gäller Maria Larssons O-vision så har det ju bara blivit en “papperstiger”
I kommuner, skolor och t o m i kyrkan vill man inte ta i ordet självmord ens!
När det gäller Lex Maria så är den totalt värdelös. Borde vara en oberoende haverikommision med bl a SPESrepresentant som ingår som utreder självmord.
Att regeringen stödjer SPES med 500 000:- är en skandal! Likaså stödet för suicidforskning.
Suicidforskningen borde vara mera som i Norge där man även tar med sociala aspekter.
Gör även Psykpersonal till statusyrke med en gedigen utbildning i suicidprevention samt arbeta för att det finns speciella behandlingsenheter för deprimerade och suicidala med specialutbildad personal.
Regeringen måste snart inse att depression är ett folkhälsoproblem och att den yttersta konsekvensen av att inte få vård och behandling är självmord!
maj 4, 2010 den 2:54 e m
Ja som i den gamla sagan om mannen som skulle sy en rock så bidde det en tummetott.
Nollvisionen nämns främst i pressmeddelande, sedan i Psykiatriskrivelse 2008/09:185http://www.regeringen.se/sb/d/11914#item125415 samt senare med följande uppföljningsmål.
Regeringen planerar att följa upp sina satsningar, för att se vilka effekter de fått. I skrivelsen presenteras därför ett antal uppföljningsmått, bland annat att: självmorden under en pågående vårdkontakt ska ha minskat med 30 procent http://www.regeringen.se/sb/d/2881/a/125373 vilket ca handlar om 200 personer.
SJÄLVKLART ska vi rädda dessa också – tyvärr rapporterade socialstyrelsen nyligen att antalet självmord inom vården stigit! (dock med reservation för att de siffrorna baseras på rätt gammal om än den senaste statistiken.
Varför sätter man ett så lågt mål kan man undra Ja i min egen personliga analys handlar det ju om att mäta där man satsar resurser. Dvs satsningar under punkterna 5,7,8 enligt ovan som främst tillfaller den slutna vården.
Men alla andra då – de som inte vågar kontakta den offentliga vården eller ens berätta för en enda levande själ hur de mår – hur ska de räddas då. ?
Här kommer då satsningarna under punkt 6. Och mycket riktigt här togs ett informationsmaterial fram som blev nästan klart. Så när som på informationen vart man skulle vända sig – per telefon – när man behövde prata med någon. Detta presenterades för ca 1 år sedan – har inte sett till det sen dess…
Punkt 9. Frivillig organisationer – jag som anställd på Nationella Hjälplinjen kan jag intyga att vi för 2010 fick lika mycket pengar som för 2009,2008,2007 och att efter vad det verkar får vi kanske inte några pengar alls för 2010. Vilket resulterar i detta http://blogg.hjalplinjen.se/2010/02/11/27-000-ringde-hjalplinjens-jourtelefon-%E2%80%93-knappt-halften-kom-fram/
Så nej jag är INTE imponerad av den sk Nollvisionen