Nog nu

Det får vara nog nu. Att samhället är tyst när barn så unga som åtta år tar sitt liv är fullständigt oacceptabelt. Vi måste förstå att det i alla självmord finns ett budskap och en mening med det meningslösa.

Fundera på det faktum att staten årligen satsar 100-150 miljoner kronor på trafiksäkerhetsforskning men bara 3 miljoner på suicidpreventionsforskning. Detta samtidigt som fem gånger fler tar sitt liv jämfört med de som dör i trafikolyckor. Varför är det så?

Varför finns det ingen tv-gala för att uppmärksamma självmord? Varför finns det inte staket på alla broar där vi vet att folk hoppar? Varför går det fortfarande i dag att ta livet av sig med en slang kopplad från avgasröret till bilkupén? Varför finns det inte ett årligt pris för bästa suicidpreventiva åtgärd? Varför ansvarar ingen för att statistiken kring självmord är så dagsaktuell som möjligt så att samhället förstår om så kallade copy cat-suicid pågår? Varför forskas det inte på krockkuddar på tåg? Varför görs så få haveriutredningar när någon tar sitt liv, speciellt när barn tar sitt liv? Varför kan unga, främst flickor, ta sitt liv med värktabletter som Alvedon och Ipren? Varför får inte efterlevande samma stöd som gavs till de tsunamidrabbade? Varför rapporterar så få medier om självmord? Och om de rapporterar varför följer så få WHO:s riktlinjer? Varför får inte någon som försökt ta sitt liv minst fyra besök av en psykolog? Varför använder inte svenska skolor Miami-modellen, som fått ner självmorden bland unga från 8/100 000 till nästan noll?

Varför, varför, varför?

Under tio år har jag rapporterat om självmord för olika medier samt i min bok När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra (Ordfront 2012). I den listar jag en mängd åtgärder som helt säkert skulle kunna rädda hundratals liv i Sverige, varje år!

Vi har kunskapen men vi använder den inte. Dags att göra något åt det!

Jag kommer framöver att lägga upp checklistor på åtgärder som kan rädda liv. Det är helt ok att ni sprider informationen. Skicka den till alla som kan vara intresserade: politiker, skolpersonal, blåljuspersonal, läkare, medmänniskor, alla ni kan tänka på.

Det är först när många engagerar sig som förändring blir möjlig. Och det är först när vi gör något som vi kommunicerar att vi förstått den dödes budskap: Samhället kunde inte rädda mig, men lär er och gör allt för att andra inte ska gå samma väg.

Då skapar vi också mening i det meningslösa.

5 reaktioner till “Nog nu

  1. Åh, verkligen tänkvärt!
    Jag har själv ett barn (vuxet) som jag förlorat och två som svajar på kanten med jämna mellanrum.
    Och alla tre med diagnoser inom NPF.
    För mig är det viktigt att fånga upp dem med annorlunda tänkande då det hos oss är så kännbart med negativa konsekvenser!

    1. Alfred Skogberg april 23, 2013 — 8:12 e m

      Hej Tarja och tack för mejlet! Önskar dig all lycka! Styrkekramar från Alfred

  2. Elisabeth Lindström april 12, 2013 — 2:48 e m

    Tack för din tankvärda bok Alfred! Jag och min man läste den efter att vår yngste son tog sitt liv i augusti 2011, 28 år gammal. Det är oerhört viktigt att vi inte slutar samtala om detta svåra ämne! Jag har även varit i kontakt med Ludmilla Rosengren och SPES. Nu medverkar jag i en grupp – Vägen vidare – i Uppsala är vi samtalar om det svåra vi varit med om. Jag funderar på att skriva en bok om våra erfarenheter och har skickat in material baserad på mina dagboksanteckningar under året som kom. Året efter det att vårt liv förändrades för alltid. Jag hoppas bokförlaget är tillräckligt modigt för att ge ut boken. En bok som vi hade behövt läsa när vi stod mitt i vår sorg.
    Varma kramar
    Elisabeth Lindström

    1. Alfred Skogberg april 23, 2013 — 8:08 e m

      Tack för ditt mejl Elisabeth! Vad bra att du medverkar i leva vidare-gruppen. Hoppas du får kraft ur den. Och lycka till med boken!

      Stora kramar tillbaka! Alfred

      1. Elisabeth Lindström april 24, 2013 — 10:19 f m

        Tack snälla! Ja, jag hämtar mycket kraft ur Leva vidaregruppen. Men det tar på krafterna också, brukar vara väldigt trött efteråt. SPES sida på Facebook är en annan källa att hämta kraft ur. Kram och fortsätt väcka opinion i suicidfrågan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close